Ännu en vecka till ända
Veckorna kommer och går, hinner inte med. På torsdag ska min allra sista uppgift för första året på Vårdadministrativa programmet vara inne. Det ska väl funka, bara 3-4 sidor kvar att skriva. Bara att göra. Har inte riktigt hittat motivationen till att studera sista tiden. Känns som att all luft har gått ur mig och ser väldigt mycket fram emot sommarlov. Att inte ha något hänga över mig när jag har chansen att sitta ner i lugn och ro på kvällen ska bli otroligt skönt. Sen firar vi tjejernas skolavslutning efter det och inte minst vår fina F's födelsedag den 12 juni!
Igår hade O en otroligt dålig dag, jag gav stesolid en gång och vi övervägde att ge en andra gång. Har två invändningar mot att ge stesolid. Dels är jag rädd för att han ska bli "immun" mot den enda utväg vi har om anfallen blir riktigt hemska, dels har jag fortfarande en känsla av att den där jäkla epen besegrar oss när vi måste ge akutmedicin. Vi har haft svårt att få i honom nya medicinen vilket då har inneburit att han inte alls har fått i sig den mängd han ska i och med allt spottande och fräsande (och till och med kräkande). Igår fick vi äntligen tag på neurologen efter några dagars försök, fick recept på annan form av medicinen och har nu gett granulat i yoghurt istället för flytande som inte har funkat ens att blanda ut i Cola (och då är det illa). Tre doser av medicinen har O nu tagit klockrent, om man tror att man inte skulle kunna bli jublande glad över något sådant då har man fel ;-). Än är det för tidigt att se hur medicinen funkar känner jag, igår var till exempel en riktig skitdag med anfall precis hela tiden. Trodde aldrig att jag skulle omdefiniera definitionen av en "bra dag" som en dag då man inte ser ut som att man har varit i slagsmål med en katt när man kommer ut från sin lille pojkes rum efter nattning. Igår var O alldeles panikslagen, som att han ville krypa ur sitt eget skinn, när jag skulle försöka få honom att gå ner i varv och sova. Han slåss, sparkar, bits, rivs, drar i håret och nyps. Ibland ser det ut som att han kommer till någon slags klarhet i att han faktiskt gör illa mig (eller pappa för den delen) och ångrar sig och klappar, pussar och kramar istället bara för att vända om och återgå till samma panikfyllda beteende igen. Frånvaroattackerna har blivit färre, ryckningarna fler och tydligare. O är tröttare än tröttast och nästan apatisk till och från. Vad är O, vad är ep och vad är mediciner?