pernilla och vildarna

Jo, ibland händer det sånt som ljusar upp skiten. Kan man skriva så, fick plötsligt upp en inre bild på en toalett !? 

Iaf. Under våren gick O på utredning hos hab angående misstänkt autismspektrumtillstånd vilket var väldigt skönt att få överstökat på sitt sätt men i slutändan tyckte jag inte att det gjorde någon större skillnad förutom att resultatet gjorde mig än mer frustrerad än innan. O visade sig ha stora svårigheter på många områden medan han på ordförståelse hade helt klart godkända resultat, begåvningsprofilen är mycket ojämn. Av frågeformulär som vi och förskolan fick svara på framkom att han uppvisar tydliga tecken på autism och vid en sammanräknad poäng låg han klart över gränsen för autismspektrumtillstånd. På ADOS (ett slags organiserat lektest) tyckte man dock inte att han påvisade autism. Utredningen baserades då på ADOS och O fick istället diagnosen psykomotorisk utvecklingsförsening. Så länge. Utredningen ska göras om åtminstone innan han börjar förskoleklass. För mig är hans diagnos ett hån. Den förklarar inte alls beteenden och fixa idéer eller svårigheterna med socialt samspel och den hjälper honom inte att få den hjälp han behöver. För det är just det, utan ett namn på Os problematik utöver epen fiskar man lite i blindo efter sånt som han behöver. Tex är det "lättare" att ansöka om assistans enligt LSS om man har en autismdiagnos. 

 

Ljuspunkten kom dock i att vi nu har kontakt med ett assistansbolag som hjälper oss med ansökan om personlig assistans, något som skulle göra en enorm skillnad i Os (och övriga familjens) liv. Be en bön och håll tummarna för oss! 

 

En STOR glädje kom också i en ny familjemedlem när vi hämtade hem en 8-veckors hundvalp som är en schäfer-leonberger-blandis och hur fin som helst :-). Det var några i vår umgängeskrets som rynkade ganska tydligt på näsan över vårt hundinköp (jo då, jag förstår att ni tycker att vi har fullt upp utan valp också) men det blev till och med bättre än jag trodde. Vi har varit väldigt isolerade iom Os sjukdom, kanske främst vi föräldrar. Om det är svårt som förälder att finna egentid med friska barn så är det i princip omöjligt när man också har ett sjukt barn. Sen när man väl har lite tid över på kvällen när barnen somnat ska man antingen försöka hålla ordning i sitt hus eller tom renovera eller så tar man sig inte ens upp ur sängen efter nattningen för att man är så slut. Nu MÅSTE en av oss vuxna gå iväg en sväng på kvällen (än så länge blir det ju inga långpromenader) och ta små avstickare på dagarna för lek i trädgården med hundvalpen. Det är superkul att träna med Svea också, hon lär sig riktigt fort! I augusti ska hon och jag gå valpkurs och så tänkte jag att hon kan bli min pt när hon har vuxit till sig ;-).