Telefontid
Idag hade vi telefontid med neurologen för att diskutera Os fortsatta medicinering. Nu höjer vi lite till, ger inte det krampfrihet så måste vi sätta in ytterligare en medicin. Jag drabbades av en fruktansvärt stark hopplöshetskänsla idag. Orken tog slut. Det tar på psyket att gå omkring på helspänn och analysera varenda ryck och minsta lilla konstiga beteende. En våg av "jag-skiter-i-det-här" sköljde över mig. Jag har funderat mycket på studierna på sistone, att plugga på universitetet heltid på distans och samtidigt rodda runt med allting runt Os sjukdom när man knappt sover; det tär. Och jag ÄR trött. Så in i helskotta! Men hur jobbigt vore det inte om jag ger upp nu när jag kommit en bra bit på väg? Försöker se framåt mot sommaren och ledighet. Förhoppningsvis mår O mycket bättre till sommaren. Jag har i alla fall bestämt mig för att vara ledig med kidsen hela sommarlovet. Det behöver vi.
Snart flyttar vi och det märks! Kartonger överallt, stökigt och dant och två små barn som inte har några leksaker (?) tar tillfället i akt och leker med dammsugaren.
När flytten har gått ska O få en ny "storpojkssäng". Ni vet de där barnsäkra madrassöverdragen som man omöjligt får upp utan ett gem eller dylikt..? INTE Odinsäkrat. Tänker att det kanske blir svårare att bädda ur hela sängen med en större och tyngre madrass. Hoppas ju iaf.