Nu har vi nycklarna!!!
Idag fick vi upp alla barnen lite tidigare, M och F var nog lite spända på att se hur deras nya rum såg ut med nya tapeter och allt. F var ju dessutom den enda i familjen som inte hade sett lägenheten än, vilket kan förklara varför hon satt påklädd ute i hallen, pigg och glad, när jag kom ut ur duschen 06.10. Henne brukar vi annars få tjata upp ur sängen ; -). Sen drog vi iväg och hämtade nycklar och skyndade oss till nya lägenheten innan tjejerna började skolan.
Det var jättefint, ljust och fräscht och som en extra bonus hade de målat lilla toaletten också som var bra sunkig innan. Toppen! Medan alla andra var på skola och förskola fick jag lite hjälp med gardinuppsättning av min trogna följeslagare och bästa vän, med 10 cm extra räcker man uppenbarligen mycket längre upp på väggen! Magnus körde över lite kartonger här på kvällen också så imorgon kan vi börja packa upp lite i köket.
M, som var det enda av barnen som fick välja rum, blev dock lite besviken på att hon har det minsta rummet. Från: "Jag vill ha det minsta rummet för det är alltid mysigast" kan det bli tvära kast till tvärtemot när man är 9 år.
O och Magnus var och hälsade på på förskolan idag. Det verkar funka okej, men stackaren är helt slut efteråt. Han är nu "sjukskriven" ända till 29 mars, jag tror vi har slutat hoppas på mirakel och räknar med att han inte är tillbaka till förskolan på fulltid förrän efter sommaren. Ändå tycker vi att vi ser en positiv skillnad efter sista doshöjningen. Natten till idag sov han hela natten och bara det är ett stort kliv framåt, tyvärr har trenden vid tidigare doshöjningar varit att det blir bättre i två dagar och sen är vi tillbaka där vi var innan, man vågar inte hoppas längre. En dag i taget. De dagliga myoklonierna är fortfarande många och jag tycker man märker av fler frånvaroattacker än tidigare. Nästan som att om medicinen trycker bort en slags anfall så visar det sig på något annat sätt istället. En dag i taget. En dag i taget...